besviken……

  • januari 28, 2010 at 18:25

hej på er….. ber allra ödmjukast om ursäkt över tystnaden….. det har varit en mycket tung vecka… vi tar det från början…… i måndags fick jag sätta mig i bilen och åka lite över 30 mil för att vara med min sambo som va mycket låg… lyckades efter mycket om och men få tag på lite ” medicin ” så han kunde komma upp över ytan…. stannade tills i onsdags…. ett stort tack till dig som ställde upp och tog in min dotter helt utan frågor!!! tycker att det va hemskt jobbigt att behöva se den man älskar må så dåligt och sammtidigt veta att man inte kan göra något annat än att finnas där om han vill prata eller bara vara….. tro att han uppskattade att jag kom och det känndes som om han nu vågar lita på mig och jag är här för att stanna, för vid flera tillfällen sökte han kroppskonakt och pratade med mig….. inte helt vanligt i ett sånt här läge…. första natten så pratade han massor och somnade utmattad i mitt knä…. nästa dag pratade han inte lika mycket men sökte mycket efter närhet. det betyder mycket för mig…. skulle behöva mer närhet just nu men vet att det inte kommer att bli så….. idag har vi varit på psyk och han har pratat med överläkaren om vad han ska ha för mediciner…. han kommer att börja med lithium och förhoppningsvis även lyrica om 2 veckor…. men han fick tabletter mot alkoholsuget idag i alla fall….. så kommer det att bli några tuffa veckor med ångest (skulle jag tro) då alkoholen varit som en medicin för honom under en mycket lång tid nu…. så just nu lägger jag mitt hopp till en person som skulle kunna hjälpa honom att komma helt över ytan i några dagar….. han har just åkt….. får veta mer om några timmar….. hoppas…..ja så ligger landet just nu….. mycket trött är jag nu….. skulle behöva en lugn period nu….. behöver återhämta mig lite….. men nu vet jag i alla fall att han vågar lita på att jag stannar så man behöver inte få panik att han ska lämna mig så fort det blir tufft igen…. för det kommer det att bli nu….. kram så länge…..

Leave a Reply

Add Your Comment