You are currently browsing the archives for september, 2010

det står en dunk vin i kylen…..

  • september 25, 2010 at 18:34

och jag vet att den kommer stå där i morgon….. och nästa dag….. och nästa dag….. för det är bara jag hemma just nu….det började så bra igår…. han kom hem och vi hade det så himla mysigt….. han tog några öl och det är ju inte ok men ändå….. vi gick och la oss och han spelade lite musik för mig medans jag låg och bara njöt av att få ligga nära och mysa….. sen somnade jag nog och han gick upp och började häva i sig öl…. vaknade vid 6 av att han står i köket och spyr i dishon mellen varje öl han dricker…. gick upp och hällde ut det som fanns kvar och sa åt honom att om han dricker en ända droppe alkohol till när barna är hemma kan han sätta sig i bilen och åka tillbaka till jobbet. han blev så klart ledsen och skämdes. trodde att det va bra sen och vi gick och la oss igen… skulle upp och iväg å morgonen med ungarna en sväng sen skulle vi alla åka ner och kolla på när sonen spelade match….. när vi kom hem så hade han åkt…. inte ett ord fick jag som förklaring…. det bevisar ju hur lite man betyder för honom… inte ens ett ord!!! nu räcker det ….. barna sover hos kompisar inatt så nu ska jag dricka vin och bara gråta…. sen är det dax att ta tag i MITT liv….. nu får det vara nog….. kram på er alla en stycken som läser

det här med att känna sig älskad…..

  • september 23, 2010 at 21:32

just nu känner jag mig inte det minsta älskad eller omtyckt av någon….. känner mig så himla ensam här hemma trots att barna är hemma och jag har goa och underbara vänner…. men det känns som om han jag bor ihop med har lagt kärleken på hyllan…. det sups ganska kraftigt just nu och det gör att han tar bort lite av kärleken varje gång…. ibland känner jag att jag inte orkar mer och vill bara att det ska vara slut och att jag kan gå vidare med mitt liv….. men jag hoppas ändå på att han ska sluta supa och välja mig…. jag har inte en chans mot alkoholen och det vet jag mycket väl….. han måste vilja sluta annars är det ju ingen idee… jag känner mig osedd och bortglömd….. behöver få höra att jag är älskad och önskad…. behöver höra att han saknar och längtar efter mig…. han kanske inte gör det….. det kanske är så att han faktiskt inte älskar mig eller längtar efter mig….. ja jag vet inte längre….. jag vet bara att jag inte kommer att orka så länge till och när jag måste släppa taget så kommer det vara det svåraste jag gjort hittills i mitt liv….. för jag vet att jag klarar mig utan honom och jag klarar att leva ensam…… men jag vill inte leva utan honom…. hur kan man älska någon så mycket fast man får så lite tillbaka??? kärlek ska inte göra ont……